lördag 31 december 2011

Man har det inte roligare än man gör sig

2011 var ett år i förändring. Januri känns som en evighet sedan. Februari likaså. I mars vaknade jag upp ur en lång koma och satte fart på mig själv. Hyrde ett kontor och avslutade min andra vuxenroman. Eller, redigering kvarstår till viss del, men det där kontoret var livsavgörande, och manuset har början, mitt och slut. Sedan blev jag erbjuden ett jobb. Som jag tackade ja till. Som nu har utökats. Underbart. Men, resten av livet då? Just nu behöver jag lite riktning och i brist på en vis gumma som kan berätta vad som kommer att ske, så fortsätter jag med numerologin. Förra inlägget var tydligen tarotkortsdragning, inte numerologi i egentlig mening. Jaja, jag är novis.

Ingen annan än jag själv är säkerligen intresserad och detta inlägg blev på tok för långt, så sluta ni att läsa här. Återstår bara för mig att säga GOTT NYTT ÅR!

Men för er som vill läsa vidare, så kommer en tolkning av min person här.
Baserat på namn och annat:
===================
 Life Path Number:
===================
 - The Life Path Number is the road that you will follow through life.
 - It indicates your talents & abilities that will help you along that road.
 - These skills are the ones that will help you reach your destiny.
   (Total of the numbers in your Date of Birth)
----------------------------------
 Your Life Path Number is: 18/9/9
----------------------------------
With a Life Path Number of Nine your path will be one of compassion, tolerance and caring for the brotherhood of man. You have a very broad view of this world and you have a great love for all of the people in it. You are always trying to make the world a better place. You are a born healer and you are always trying to reach out to others. You are multitalented and you always strive for perfection. Your talents are best put to use for the greater good of mankind. You need to learn how to 'let go' of those that you can't help and keep focused on the bigger picture.

=================
 Destiny Number:
=================
 - Your Destiny Number reveals your life's purpose. What you must live up to in this life.
 - Your opportunities for success. Your spiritual mission.
 - The qualities & manner of living that you must develop.
 - What you are destined for. The target you are aiming for in life.
 - The kind of work that would be a natural expression for your Life Path.
   {Total of the letters in your full birth name.}
--------------------------------
 Your Destiny Number is: 8/8/8
--------------------------------
With a Destiny Number of Eight your mission in life has much to do with exercising power over the world. You have ambition, drive and enormous talent. You love to be in a position of authority.  Whatever your enterprise, you strive to be the best. You are highly competitive and you enjoy a good challenge. You are very confident of yourself and you are also very formal. You are very reliable, consistent and efficient. Your work is always of a high standard. You hate wasting time and you are usually well disciplined, well informed and well off. You will find success in finance, banks, insurance, real estate and government institutions. You are destined for material success. Get out there and be the masterful leader that you were born to be.

==============
 Soul Number:
==============
 - Your Soul Number tells you what you long for.
 - What your soul wants to express in this lifetime.
 -  It can tell you things like:
      - Your heart's desire
      - Your true motivation
      - What you long for
      - What you love best
      - What you need to feed your soul
      - What you value most.
   {Total of the vowels in your full birth name.}
-----------------------------
 Your Soul Number is: 19/10/1
-----------------------------
With a Soul Number of One you love to take the lead. You are ambitious, headstrong, independent and dominant. You seek to be the leader in any endeavour that you undertake. You have a great determination and willpower, and you really thrive on challenges. You love the foreground, the hot-seat of responsibility (you really hate passing the buck).You shun competition unless you feel that you really have the advantage. You prefer to work alone as you would rather stay away from teams, committees and mediocrity. You have been given all of the talents that you need to succeed. If you maintain balance in your life, by allowing others full expression of their thoughts and abilities, you will rise to the top of your chosen field and realise your dreams.

=====================
 Personality Number:
=====================
 - Your Personality Number (or the "outer you") is what is most obvious to others about you.
 - In other words it's how others view you.
   {Total of the consonants in your full birth name.}
------------------------------------
 Your Personality Number is: 34/7/7
------------------------------------
With a Personality Number of Seven you appear quiet, studious and often withdrawn. People see you as being serious, mysterious and just a little bit different than most. You are highly independent and self-sufficient. Your exceptional intelligence and wisdom are quickly noticed, and other people respect you for this. You can be a very hard person to get to know. You are usually well dressed and groomed and you have exceptional taste. You are an inspired speaker, but only when you are discussing subjects that really interest you. Your love of knowledge and wisdom shows.

==================
 Maturity Number:
==================
 - The Maturity Number (also called the Reality Number) attempts to tell of the nature of your own true self.
 - It is a compilation of your name & birthday vibrations.
 - It gives you insight into what you can expect in the second half of your life.
 - It indicates how you might interpret the combined energies of the Destiny Number & the Life Path Number.
 - Your Maturity Number reveals the ultimate goal of your life.
  {Life Path Number + Destiny Number}
---------------------------------
 Your Maturity Number is: 17/8/8
---------------------------------
With a Maturity Number of Eight you will grow in success and financial reward. As you mature you will find yourself deepening your commitment to work. You will find it easier to overcome difficulties that block your path, and your capacity to use power will grow. You will be recognised as a pillar of influence and dependability within your community.  Your wisdom and sheer commonsense will be recognised by many, and will attract important positions. It is possible that you will be given responsibility for the care and management of other people's property. You may also be asked to guide large corporations. You will organise and be involved in business matters until the last nail is in your coffin.

==================
 Birthday Number:
==================
 - Your Birthday Number influences the middle years of your life (28 - 56).
 - Your Birthday Number reveals your unique talents & tendencies.
 - Your soul chose your birthday because that day reflected what you need in this life to help you achieve your destiny.
   {The number of your birthday}
------------------------------------
 Your Birthday Number is: 23/5/5
------------------------------------
With a Birthday Number of Five you have an innate sense of adventure and a desire for constant change and stimulation. Patience is not your forte, but having your freedom is. You will find it very hard to make commitments or any sort. You are an excellent communicator and you have a magnetic personality. You are highly attractive to the opposite sex. You are forward thinking, resourceful, highly curious and you love movement.

Numerologi

Via Lovable kom jag till en sida om numerologi. Eftersom de flesta bloggare summerar sina år just nu och jag hellre gör något annat, så tog jag testet. Såhär ska mitt 2012 bli, och det är ju onekligen något att fundera över:

#5 Personal Year
Major Arcana Tarot Card: The Chariot
Key Words: Forward movement, progress, change, versatility.
There will be more freedom in your life this year, but also an inner restlessness and something pushing from within to make life changes. A good year for travel for both business and personal reasons. You must be prepared for the unexpected and unusual. Be progressive, but beware of burning bridges behind you that should be left to cross back over at some future time. Do not act in haste! This is a time for new study, new friends, and the old and outworn being replaced by the new. Late summer brings opportunity for thrilling change and new freedom.

Trevlig lista

Här ligger jag på en bra placering. Vad trevligt! Dessutom ligger flera vänner också på bra placeringar, underbart! Tyvärr måste jag erkänna att jag inte läst de flesta av böckerna på listan, många känner jag inte ens till. Sorgligt, måste läsa lite mer tror jag. Att smaken dock är som baken (jaja, slitet uttryck, so sue me) visas av att en riktigt dålig bok ligger som 5a. Den glömda trädgården. Vilket får mig att undra över vad jag skulle tycka om min egen bok om jag kunde läsa den objektivt?

fredag 30 december 2011

Förväntan

Jag gillar fyrverkerier, det gör jag. Men jag tycker så ofantligt synd om alla djur som skräms ihjäl. Och all miljöförstöring som det tyvärr blir. Massa tungmetaller som vi glatt skjuter iväg. Detta till trots, så har jag inhandlat fyrverkerier idag till sonens stora glädje. En fyrverkeripjäs. Men sonens förväntan är lika stor för det. Bra.

torsdag 29 december 2011

I gott sällskap

Wow, titta här! Vad snyggt det blev och i vilket sällskap jag befinner mig! (Skriv gärna en kommentar på Gazets sida, ju fler läsare desto bättre.)

Bild snodd från Gazet

Egenutgivarna

Webbsidan börjar ta form och Facebooksidan kan man gilla. Nu händer det saker!

Att sopa

Jag är 17 så trött på att sopa upp efter dårar. (Eller, en särskild dåre.) Men nu sopar jag igen. Och det lär inte vara sista gången. Morr!

onsdag 28 december 2011

Bonniers

Jag köpte tidningen YourLife för att det kom en boktidning med. Som drivande i föreningen Egenutgivarna, känner jag att det är vktigt att ha koll på olika mediekanaler. Döm om mitt missnöje när jag insåg att hela bokbilagan var utgiven av Bonniers! En hel tidning om deras egna böcker och författare. Så läser jag en länk som en annan egenutgivare har skickat via Ansiktsbok. Att Bonniers köper upp än det ena än det andra. Det börjar bli monopol, och sådant är inte tillåtet. Ska någon stoppa, eller är Sveriges media redan alltför insyltat i det hela? Och det allra viktigaste: Hur utnyttjar vi det här, vi egenutgivare?

Platsen för brottet

tisdag 27 december 2011

När man säger A

Efter att jag hade möhöhöö:at stod jag villrådigt där i rummet. Blev meddragen till det krypin där själva head-shotsen skulle tas. Jag överlevde två fotograferingar. Vem står ut med att stå någon meter från en professionell modell i bara kalsonger och försöka agera lugnt och sansat? Ja, inte jag i alla fall. Det hade jag ju redan bevisat för mig själv. Nej, fotostudion var inget för mig, man ville ju behålla sin air av cynism liksom. Ett krasst höjt ögonbryn lät sig icke göras. Så jag stapplade tillbaka till det däringa rummet igen. Trodde kanske att jag kunde behålla mitt lugn. Vilket lugn?

En av adonisarna kom fram till mig med ett papper. Han såg bekymrad ut och jag ville såklart agera the knight in shining armour. Han pekade på en fråga där på papperet. Frågan var om han hade motorcykelkörkort eller inte? Guden tittade bedrövat och förhoppningsfullt på mig. Han kunde nämligen köra motorcykel men han hade inget körkort. Jag öppnade munnen och ut kom - Höhöhö, why don't you just lie, höhöhö? Han såg lättad ut men lite förvånad. Jag såg min chef på andra sidan rummet, hon tittade utforskande på mig. Svallvågorna från min idiotreplik hade väl redan repellerat på andra väggen och var tillbaka där jag stod. Jag rusade ut ur rummet och upp till mitt skrivbord.

Någon vecka senare var kontoret fullt av förväntningar. Många ur personalen skulle följa med på den photoshoot som skulle gå av stapeln i Arizona. Tidningens största modereportage någonsin skulle nämligen fotas där. Jag var avundsjuk. Jag ville också följa med.

När de sedan kom tillbaka hade de tagit mängder av fantastiska bilder. De bästa någonsin. Typ. Men tillbaka i NYC visade det sig att de inte kunde använda fler än kanske tre foton. Därför att alla foton utan tre var tagna på en motorcykel som susade fram i öknen i full fart. På vanliga vägar, inte någon closed set. Det var tydligt, och en lögn hade inte suttit bra med myndigheterna. En modell som uppenbarligen kunde köra motorcykel men som inte lika uppenbart hade något motorcykelkörkort. Regelverket kring sådant är rigoröst. Vi snackar landet som älskar att stämma allt och alla. Modellen i reportaget? Just det, guden jag hade sagt höhöhö, why don't you just lie, höhöhö, till.

Och ja, när man får sparken i USA så får man en papplåda att lägga sina saker i. Och man får gå på dagen. Precis som på TV.

En helt annan gång

Nu tror ni säkert att jag slickade på någons mage sådär i förbifarten, eller drog med mig någon hem trots att jag var gift ...? Men nej, det jag gjorde var verkligen
d u m t. Rejältjävlaskitdumt. Och ledde till något gigantiskt negativt.

Nej usch vad jag skäms, jag måste vänta en liten stund till innan jag berättar.

måndag 26 december 2011

Glamour

Jag sitter och tittar på The September Issue och drömmer mig tillbaka. Till då jag fortfarande bodde i New York och trodde att livet skulle ordna sig. Innan jag förstod hur oerhört dåligt jag mådde. När jag fortfarande försökte upprätthålla något slags liv därborta. Något slags drägligt liv. Något jag själv kunde landa i, något som inte hade med min man att göra. Något som bara var mitt.

Genom en väninna fick jag jobb på en stor månadstidning. Det varade inte ens ett år och var inte på heltid. Gud förbjude, jag hade ju barn och varken en närvarande pappa eller barnflicka för sonen ... Att försöka göra ett dugligt jobb på Manhattan under de premisserna ska jag ha en jävligt stor eloge för, I'm just sayin'. I alla fall. Jag älskade varje sekund av jobbet. Känslan att stå framför de där små bilderna på väggen, de som ska bli tidningen. Hur redaktörerna ändrade bildernas ordning, tog bort och la till.

Vi delade lokaler med "Shape". Det var stor skillnad på dem som arbetade på den ena och den andra tidningen. På Shape var det endast kvinnor som arbetade och de var oh so fit. Där jag jobbade var det 50-50 män och kvinnor och de kvinnor som fanns på kontoret gjorde inte mycket för att framhäva sina bästa sidor. Första dagen på jobbet trodde Jim i front desk på bottenvåningen att jag skulle på casting. Mycket smickrad sa jag som det var, att jag var photo editor assistant.
- Du borde gå på casting, replikerade han.

Jag älskade Jim.

En dag var det en casting på min tidning. För män. Min chef undrade om jag ville vara med. Jamenjovisst, svarade jag. Helt oförberedd på vad en casting innebar. På TV hade det handlat om svepande kameror och vackra människor. Men på TV är det ju inte på riktigt. Det går att slå ifrån sig. Jag tog några hoppsaskutt in i det rum där aspiranterna hade samlats för att fylla i blanketter och för att få allmän information innan de skulle ta av sig på överdelen och fotas. Tidningen jag arbetade för? Men's Fitness. Vi kan väl säga att männen i rummet var, eh ... vältränade? Med tanke på uppdraget de hade så förstår ni också att de var, eh ... vackra? Jag, drottningen av cynism och realism, stod dumbstruck mitt i rummet. Så mycket skönhet samlat på så liten yta. Vi snackar New York City. Vi snackar en internationell tidning. Vi snackar modeller. Femtio av världens vackraste män samlade på en liten yta om kanske 60 kvadratmeter. Ett underligt litet ljud slapp ur min strupe. Jag Möhöhö:ade. Jo, precis det där ljudet som slibbiga män med för många öl innanför västen gör när en bystig blondin går förbi i en bar. Möhöhöööö. Jag. Jag möhööhöö:ade.

Jag skäms fortfarande.



Sedan gjorde jag något dumt. Men det var så dumt att jag måste berätta om det en helt annan gång.

En lojal organisatör

Här gjorde jag ett skojigt test som jag starkt misstänker att jag tagit förut. Jag älskar ju tester av denna karaktär. Oftast stämmer de skrämmande väl dessutom ...

www.tidernasrekrytering.se

 

Den lojala organisatören


I din värld borde trygghet och traditionella värderingar premieras och du framstår ofta som den goda medborgaren. Du gillar att leda andra och med din utmärkta organisationsförmåga brukar du göra det med goda resultat. Människor runt omkring dig kan tycka att du har en lite väl klar bild av hur saker och ting ska vara. Förmodligen är du inte alltid medveten om detta eftersom du är extremt viljestark och brukar få som du vill. Fysisk aktivitet varvat med lite lugn och ro får dig att må bra och trivas med livet.

800

Tjajaha, 800 inlägg på lite drygt ett år. Gör jag inget annat än bloggar?

söndag 25 december 2011

Vuxen Kitty

Nu har jag läst klart Desirée Fredlunds My. Det är en nätt liten bok i formatet och så himla fint satt inuti. Jag blir riktigt avis. Men jag lär av mina egenutgivande vänner och tänker minsann sätta min nästa bok med My som förlaga.

Nåväl. "My" har flera paralleller till både Marianne Cederwalls "Svinhugg" och Maria Ernestams "Kleopatras kam". Med en stor skillnad: När jag läser "My" skrattar jag högt! Mest åt Dunder, en hund med många åsikter. Men också åt polismannens förundran och de härliga beskrivningarna av desamma. Jag tänker flera gånger att om Kittyböckerna hade skrivits för vuxna kvinnor, så är det precis såhär de skulle vara. Så måste jag fnissa alldeles i slutet av boken där Desirée skrivit in just en referens till nämnda böcker. Mitt i prick, kan man säga.

Så  nu är det bara att vänta på nästa bok om My, och nästa och den efter det. För här tror jag verkligen att Desirée kan få till en bra serie med många läsare!

Som vilken lördag som helst

Jag erkänner: Utan snö ingen riktig julkänsla. Som infödd göteborgare kan jag dock hålla till godo med tjock dimma på julafton, då kan stämningen infinna sig trots att marken är lerig. Men igår ... Strålande solsken och några plusgrader. Påminde mer om en fin februaridag. Jag började leta pärlhyacinther och vädrade i luften efter tjäle som går ur jorden. Men den här vintern finns det inte tjäle som kan gå ur jorden i vår. Syrenernas knoppar är fint ljusgröna, magnolian förbereder sig för våren, flugorna surrar vid husknuten. Underbart att slippa de -20 C som vi haft de två tidigare vintrarna, men julkänsla? Inte ett spår.

Sonen var dock mycket nöjd med sina presenter, allra mest med en tuggummimaskin. Från sin mamma såklart, vem annars ger så onyttiga klappar?

lördag 24 december 2011

Bästa julklappen

Jag öppnar min blogg en stund efter den mastiga julkalkonen och hittar en underbar julklapp. Förmodligen den allra bästa:

Hanna! Vilken bok du har skrivit! Jag fick nervösa ryckningar och blev alldeles matt av att läsa den, men vad jag tyckte om den! Vilket driv! Och fy fan rent ut sagt för vad du har gått igenom. Jag tycker att du är fantastisk, stark och klok.
Jag hoppas att du får en riktigt fin jul och att du snart kommer ut med en ny bok =)


Tack superrara du!

fredag 23 december 2011

Suddig

Varför har min header helt plötsligt blivit suddig?

Varför môlar jag i mig chips?

Varför tar kalkon flera dygn för att tina?

Varför är köksbordet fullt med ingredienser?

Varför är det ingen som lagar mat?

*Muttrar för mig själv och häller upp lite glögg*

Hon är här nu!

Så kom hon äntligen, 19,5 centimeter lång och 150 g tung. Inte på något sätt prematur. Alldeles lagom stor och med friska färger. Som jag har längtat! Välkommen My!!

onsdag 21 december 2011

Nyhetsvärde

Rättegången i Etiopien har fått mer uppmärksamhet än det här, och det är jag glad för, någon slags nyhetsrapportering tycker jag att tidningarna ska syssla med.

(Nu måste jag länka bara för att jag blir upprörd över vad som anses ha nyhetsvärde.)

tisdag 20 december 2011

WTF?

S N Ö ? ? 

*Lägger mig på golvet och skriker som en treåring som inte får godis* 

Förväntningar

Jag frågade min mamma om hon ville läsa igenom det jag hittills skrivit på mitt barnmanus. Hon tackade glatt ja. Efter ett tag sa hon att det var alldeles för läskigt för att vara en barnbok. Läskigt? Jag stod frågande. Ja, svarade hon, någon ska ju dö. Någon blir ju förgiftad. Va? Sa jag, och undrade vilket manus jag egentligen gett henne att läsa. Jodå, det var mitt barnmanus.

- Det är väl inget gift i den? sa jag.
- Jo, det där de hittar i den lilla asken i sekretären.
- Men, det var ju bara ett meddelande på en lapp ju?
- Jamen, fortsatte hon, någon ska ju dö ju, det är för läskigt.
- Va? Sa jag igen. Den enda som dör är en tant på 105 år och även en stare som grannens katt Sixten hoppar på. Det är väl inte så himla läskigt?

Det visade sig att hon blandat ihop förutsättningarna för mitt vuxenmanus och mitt barnmanus och läst texten utifrån det. Tro tusan att det blir läskigt då. Fel förutsättningar ger ju helt olika sätt att läsa en text. Och så gick det upp för mig hur oerhört viktig baksidestexten är. Inte skriva på baksidan att någon dör, då blir det en läskig bok. Skriva på baksidan att ett mysterium ska nystas upp? Ja, det tror jag fungerar bra. Låta mamman fortsätta läsa manuset? Nix.

måndag 19 december 2011

Ihärdighet

Persistence. Ett mycket vacker ord om det används rätt. Denna reklam flankerade motorvägarna på väg in till Manhattan då det begav sig. Ofta anser jag att reklam är av ondo, men denna visste var den satte sig. Att ge upp mina drömmar om att kunna leva på författandet? Never!

söndag 18 december 2011

Storlekar

Jag köpte en jacka idag. I storlek L. Det kanske inte låter konstigt alls, men om man känner mig så kanske man höjer lite på ögonbrynet. Om en kvinna på 1,65 och 60 kg, måste ha storleken L, vad måste då en kvinna på 1,70 och 70 kg ha? För vem hänger det jackor i XS, undrar jag vidare? Tjejer på tio år brukar inte handla på damavdelningen.

Frukost

I fredags hade vi studiedag och fick bl.a. lyssna på en inspirationsföreläsning om att ta ansvar för hur vi själva mår. Det var mestadels riktat till hur vi mår psykiskt, och hur man kan göra för att komma ur ett negativt tänkande som inte leder till något konstruktivt. Negativt tänkande som drar ner oss själva och dem omkring oss. Inte en föreläsning om att vara HappyHappy eller amerikanskt överpositiv alltså. Vi fick också en nyttig frukost och ett träningspass. Som jag fortfarande har träningsvärk av men det talar vi tyst om. Så, nu har jag ätit nyttig frukost tre dagar i rad:

1 dl blåbär
3 dl Keso eller yoghurt
7 cashewnötter
en liten skopa linfrö

Kommer jag må bättre av detta? Kommer jag börja träna? Kommer det i så fall leda till att jag mår ännu bättre? Jag hoppas det, för även om jag mår bra, så känner jag tydligt att kroppen skulle kunna må bättre.

lördag 17 december 2011

Jag saknar ord

När en polis säger att de aldrig sett en människa så sönderslagen, då vet man att det är illa. 1,5 år senare står hon på scen och ser såhär strålande ut. Verkligen en kämpe! Och jag, som faktiskt aldrig önskar livet ur en människa, blir galet mordisk.

Julkort

Igår damp det ner ett vackert julkort från en vacker kvinna. Vad glad jag blev! Tack fina rara!

fredag 16 december 2011

Grattis till sonen

Åtta många år imorgon! Ikväll födelsedagsmiddag. Villsågärnaöppnapaketeninnanmiddagenmenfårinteförmamman.


Grattis älskade ungen min!

torsdag 15 december 2011

En vecka kvar

Det är underbart att inte frysa, det är det. Nackdelen är att det inte blir någon julkänsla alls. Trots hyacinther och trots att granen i detta nu kläs för fullt av sonen och en kompis. Jag nyser av granen och ska snart värma glögg. Kanske tar jag en saffransbulle också. Det ska gå att få julkänsla även utan snö!


Några tända ljus gör väl också sitt hoppas jag.

onsdag 14 december 2011

Att tänka rätt

I mitt inlägg från igår skrev jag i en kommentar till Anonym att jag egentligen mest reflekterat över hur löjligt det blir när den "rätta" vetenskapen endast är bevisad till 5% och för att bevisa dessa 5% så har man hittat på en partikel som man nu spenderat 60 år för att hitta. Den "rätta" vetenskapen har nämligen tolkningsföreträde framför virrpannor som pratar om möjligheten till andra energier, så som spöken exempelvis.

Anonyms kommentarer är tyvärr precis vad jag hade väntat mig och exakt det jag menar att denna vetenskap ofta står för. Ett förakt inför de 95% som man inte vet något om och ett ännu större förakt för människor som menar att de visst vet vad dessa kan bestå av. Annan sorts energi än den som kan mätas i partiklar. Partiklar som eventuellt finns, de är ju inte ens bevisade. I en kommentar av Anonym får jag höra att jag behöver söka hjälp. I en annan skriver han:

Den rätta synvinkeln är den rationella, vad fan ska vi annars gå på? Förvirrade människor som tror att deras sömnparalyser är ett tecken på högre makter?


Det finns absolut folk som är 100% säkra på att de har haft ockulta upplevelser, men det handlar snarare om psykisk ohälsa än något annat.

Vad annat kan jag säga än att jag verkligen tycker synd om enkelspåriga människor. Vad oerhört tomt livet måste vara för den som inte ens vågar titta längre bort än till en partikel som ännu inte upptäckts. Och vad är egentligen rationellt? Varför är det mer rationellt att tro på en partikel man inte har hittat, än att tro på energi som heller inte har bevisats? Same same liksom.

tisdag 13 december 2011

Det här med galenskap

Ähum ... Så det är alltså endast 5% av all energi som går att bevisa?

Enligt standardmodellen finns tolv partiklar som all synlig materia bygger på. Men denna materia utgör bara fem procent av universums totala energi. Resten, mörk materia (25 procent) och mörk energi (70 procent), är osynligt och okänt.

Dessutom är inte standardmodellen 100% färdigbyggd, den bygger på att man hittat på en partikel. Denna har man letat efter i över 60 år och vågar jag ens gissa hur mycket pengar som lagts ner på detta?

Jag känner för att skrika att kejsaren inte har några kläder. Fem procent och den modellen är inte ens bevisad? Och denna föreställning får vara den allena rådande i världen? Hur kommer det sig att forskarna är dem vi ska lyssna på och som får Nobelpris och utrymme? Jag känner mig lite snuvad på min gymnasieutbildning. Jag gick naturvetenskaplig linje. Inget flum för mig inte.

Men nu känns det som att det är just naturvetenskapen som är flum.

Uppdatering: Jaha, se där DN har redovisat vad det kostar att hålla dessa experiment igång. 22 kronor om året per svensk. Hur var det nu med svälten i vissa delar av världen ...? Jo just det, tre små påsar nötcrème håller liv i ett barn. Kan jag få välja var mina 22 kronor går?

Egenutgivare

Såhär kan en sådan galning se ut.
Fotograf Johan Gustavsson

måndag 12 december 2011

Tack, men nej tack

Flera bloggare skriver just nu om det här med refuseringar och formuleringar i desamma. Flera med mig, tycker att förlagen borde skippa sina standardrefuseringar och istället skriva något mer personligt. Andra tycker att det inte är förlagens sak att förbättra aspirerande författares manus. Där anser jag att diskussionen tar en vändning som inte var vår mening, vi som tycker att refuseringarna bör bli mer personliga. Vi har aldrig bett om att kommentarerna i en refusering ska förbättra vårt författande, vi har bara bett om en formulering som visar om vi är helt fel ute med just det förlaget.

Jag vill gärna jämföra med ett ansökningsförfarande. Just nu rekryterar jag nya pedagoger till förskolan. Jag söker förskollärare eller barnskötare. När någon som är utbildad svetsare söker, vad tycker ni att jag ska svara då? Det finns tre alternativ:

1) Tack, men nej tack.

2) Tyvärr passar du inte vår profil.

3) Vi söker en utbildad pedagog med examen från antingen högskola eller gymnasium, därför måste jag meddela dig att du inte kommer att kallas på intervju.

Om en svetsare söker tjänsten på min förskola och får svar nr 2, då innebär det att han troligtvis tror att jag inte tycker att hans engelska är bra nog. (Tvåspråkig förskola.) Han kommer därför fortsätta söka jobb på andra förskolor eftersom han har erfarenhet från att arbeta med barn och tycker att han är en hejare på just det. Han kommer få nej på nej på nej utan att veta vad felet är. Jag anser att det är min skyldighet att svara respektfullt och sanningsenligt. Det tar tre minuter att skriva ett sådant mail. Visserligen har jag då inte läst igenom ett manus på 300 sidor innan, men jag är också ensam om att ta besluten. På förlagen arbetar det ganska så många genomläsare, så arbetsbördan tunnas ut.

Respekt. Är vad jag tycker att alla levande varelser ska bemötas med. Det tar inte många extra minuter, men betyder väldigt mycket för den som bemöts på detta sätt.

Och ja, fallet med svetsaren är i allra högsta grad verkligt.

söndag 11 december 2011

Nära Joanna

Nu har jag läst klart Joanna Björkqvists debutroman Nära dig. Jag är inte på något sätt en recensent, och det vet Joanna. Däremot är jag en alldeles vanlig kvinnlig läsare och det är hon också medveten om. Jag tillhör målgruppen och det är tydligt att hon vet vem målgruppen är. Det här är en bok med hög igenkänningsfaktor för oss som har barn. Framförallt för oss som har gått igenom en graviditet. Varför är det viktigt, kanske någon undrar? Jo, det är viktigt då boken tar upp alla de irrationella rädslor som kommer med en graviditet. Och som kommer vid en förlossning, efter en förlossning osv. Det där dumma glaset vin som man hävde i sig i början när man inte visste att man var gravid. Det var i d i o t d u m t och man h ä v d e i sig det. Det gjorde man. Förmodligen förstörde det glaset vin det lilla embryot så till den milda grad att ungen får bestående leverskador. Uschlig mamma som inte visste bättre den där dagen i graviditetsvecka ett ...

Boken igenom får man följa Sagas funderingar och rädslor. I backspegeln förstår de allra flesta mammor att de varit just irrationella och fnissar kanske åt sig själva. Men just där och då. Då är det hemskt. Egentligen skulle jag vilja trycka boken i händerna på alla nyblivna pappor. Inte för att förklaring ges på varför Saga beter sig och tänker som hon gör, utan för att bara berätta för dem att det är så här. Ingen idé att försöka förstå. Att en nybliven mamma är inne i en bubbla som verkar rationell för henne, och att det enda han behöver göra är att finnas där och nicka och skaka på huvudet vid valda tillfällen. Efter ett år ungefär kommer kvinnan komma ut ur sin bubbla. Så är det.

En liten twist en bit in i boken finns också. Och Saga får också sluta fred med sig själv och sin sorg över att hennes mamma inte längre finns i livet.

Mycket av Joanna själv kan skönjas i boken och det tycker jag känns mysigt. Så får jag lära känna henne ännu lite mer, denna ljuvliga kvinna som kommit in i mitt liv och förgyller min tillvaro!

Sista dagboksanteckningen tycker jag är särskilt vacker. Den är så nära. :)

The importance of being straight

Eller hur i helv-te överlevde jag den här dagen?


Jag försökte verkligen vara pedagogisk och få den yngre generationen att förstå nyttan med raka byggbitar. Så blev det ändå som det blev. Vad är väl det värsta som kan hända? Jo, är inte byggbitarna raka, så är det ohyggligt svårt att sätta ihop dem. Och det resulterar i brännskador på flera fingrar på den snälla mamman som inte är så snäll längre.

Nerver

Har bakat pepparkakshus med sonen och grannbarnen. Nu bubblar de i spa:t och jag försöker lugna mina nerver såpass att jag kan få ihop en sats julköttbullar. Städat har jag minsann också gjort. Jag är värd lite bubbel jag också. Men av den mer drickvänliga sorten.

Krigets vindar




Eftersom jag fick en liten tonårsbesatthet som ett brev på posten när jag tittade på Pearl Harbor.

lördag 10 december 2011

Mothball Fleet

Sitter och tittar på filmen Pearl Harbor och funderar över livet. Som tonåring var jag besatt av andra världskriget. Jag läste allt jag kom åt och kanske ska jag vara glad över att internet inte fanns tillgängligt för allmänheten. Annars hade jag säkerligen suttit klistrad och googlat dygnet runt. Särskilt besatt var jag av flygplandet Spitfire. Såpass besatt att jag minsann skulle bli pilot. Sagt och gjort, jag började ta flyglektioner. Flög själv och var kaxig. Mitt 40-åriga jag sitter år 2011 och skakar på huvudet åt mig själv.


Vacker flygande maskin

Nåväl, where was I ...?

Jag kommer att tänka på första gången jag var i Kalifornien. Jag och sonens pappa skulle iväg till Tahoe och åka skidor. Vi åkte bil från San Fransisco och körde förbi en bukt där jag såg något. Nästan som en hägring. Kunde det verkligen vara? Vi körde närmare och jag frågade, säkert med något darrande stämma, om det verkligen var krigsfartyg från andra världskriget som låg ihopbuntade ute i bukten? Vi stannade och jag tog en massa bilder. Pelikaner flög förbi. Livet var magiskt. Där låg något som heter The Mothball Fleet, med historiska fartyg som upplevt hemskheter som inte går att ta in. Men där låg de, fartygen från min tonårsbesatthet. Det kändes som att vi hörde ihop.

När jag ser filmer från andra världskriget så händer något med mig. Nästan så att jag tror på re-inkarnation. Spöken tror jag ju uppenbarligen på, varför har jag då så svårt att tro på re-inkarnation? Two birds of a feather kan man ju tycka?



Det suger extra mycket i mig när jag ser the mothball fleet från luften. Något är det, men vad?

Det förbaskade moderskapet

Att älska ett barn är fruktansvärt ju! Jag menar, man vill att varje minut ska bli ens barns bästa minut ever, och när det inte blir det så blir man så besviken på sig själv. Även en neutral minut är ju sämre än den bästa minuten ever, så hur ska man någonsin kunna bli nöjd? Man gnäller ju ändå då och då, skäller rent av. När vardagsrummet strösslas av söndertrasade glasspapper, när svansen på hunden dras ännu en gång, när barnet i fråga leker den oh so wonderful härmleken. Det dåliga mammasamvetet när barnet, trots skäll, glatt skuttar vidare och blir överförtjust när han får veta att han kan sova i mitt rum i natt. Som det
g n a g e r, skitsamvetet.

Älskade pojke-galningen-min, mamma vill det bästa men är bara människa.

Karl-Bertil

Ett sådant fint initiativ! Via My, Myself & I hittade jag hotellets vision om en fin jul till alla. Det enda jag väl tycker sisådär om är att de "behövande" måste ansöka om att få en julklapp och sedan berätta mer vid ett personligt möte. Hade det inte varit enklare att involvera Socialtjänsten och på så sätt få reda på vilka som är just behövande? Jag hade själv varken velat skicka en ansökan eller komma på ett peronsligt möte till hotellet för att berätta om min svåra situation. Det känns faktiskt inte alls värdigt. Men det åsido, så tycker jag att det luktar lite Karl-Bertil om det hela, och det gör mig alltid glad.

fredag 9 december 2011

Jag är en herdegud

Även jag kände mig manad att ta testet som cirkulerar på FB: Vilken fiktiv karaktär är du? Och blev Pan. En herdegud som tydligen är både farlig och lockande. En spjuver men ingen festprisse och som gärna håller sig för sig själv. Tja ...

Det blåser

Som tur är hamnade den i backen istället för på husnocken. Hade kunnat bli väldigt dyrt.


torsdag 8 december 2011

Det blir bättre

Idag har mitt bildältande från tidigare i veckan fått resultat. Tre eldsjälar samlades för att fota promotionbilder. Här ser ni en suddig snapshot tagen med mobilkamera, så den är ju inte det vi kommer att använda. Men ni anar upplägget?

Torsdagsenkät

Jag snodde en enkät av Duktiga Tjejen:

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Då satt jag i ett varmt New York och bondade med lokalbefolkningen och alla mysiga tjejer i Svenska Kyrkans kör. Terrordåden hade precis varit och det brann fortfarande vid Ground Zero. Låg vinden på från söder så stank det långt upp på Manhattan. Jag bjöd en massa människor jag inte kände på glöggfest i vår lilla tvåa på Upper West Side. Välbesökt och typiskt för mitt New York-liv.

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?

Då var jag hög på glädjen över att ha gett ut min debutroman och att den mottogs så himla väl! Jag skickade paket med böcker varje dag och strulade till det med fakturor. Men vad gjorde väl det?

3) FEM SNACKS DU GILLAR?

Fem? Ostbågar, ostbågar, ostbågar, ostbågar och ostbågar!

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL?
Lilla snigel, Imse vimse spindel, Lilla hästen Plopp, Barfota utan strumpor och skor, En sång om frihet. Jaha, det skulle vara populärmusik? Eh ... Räknas Bryan Adams sånger fortfarande som det? Summer of '69 svarar jag i så fall. Men inga fler.

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU BLEV MILJARDÄR?
Betala en privatlärare till min son som kunde följa med på en jordenruntresa som fick ta hur många år som helst. Om sonen skulle sakna sina kompisar skulle jag flyga över hans kompisar med familjer till dit vi befann oss. Jag skulle ge bort hälften av pengarna till behövande. Jag skulle göra innerstaden bilfri och jag skulle ..., nej, där tog pengarna slut.

6) FEM DÅLIGA VANOR?

Saker som ska plockas undan lägger jag i påsar och glömmer sedan av att plocka undan dem. Jag har alltså en massa påsar som står och skräpar runt om i huset. Jag pillar mig i ögonvrån när jag funderar. Om ni ser mig med lite rödrimmade ögon så vet ni att jag har funderat extra mycket. Jag är urdålig på att somna. Jag harklar mig alldeles för ofta, hälften hade varit nog. Jag dricker juice rakt ur kartongen. Nasty.

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
Läsa. Skriva. Kramas med sonen. Pyssla. Jobba.

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:

Jag kan nog få för mig att klä mig i det mesta. Men smutsiga saker går bort, eller kläder med noppror. Jag skulle inte (kan inte skriva aldrig, för jag köpte det till min pappa på det glada 70-talet när butiksbiträdena inte hade några restriktioner vem de sålde tobak till) köpa cigaretter eller annan tobak. Hmm ... Den här frågan var ju jättesvår. Jag kan nog tänka mig att köpa det mesta, bara jag har råd.

Nu in i duschen, sedan promenad med hundarna, sedan jobba och sedan: Fotograferas!


onsdag 7 december 2011

Bastu

Med de två senaste vintrarna i färskt minne, med thermosbyxor, fleecetröja och fem täcken för att hålla värmen, vägrar jag dra ner på pannan. Men nu börjar till och med jag tycka att det är aningens varmt här i huset.

tisdag 6 december 2011

Drömmar

Chase your dreams, don't let your dreams chase you.

Ibland hör man bra saker på TV i precis rättan tid.

måndag 5 december 2011

Måndag

Men alltså: Jobba, Bosse, jobba, intervju, gråta, äta, prata i telefon, jobba.

Mitt manus då? Va?

söndag 4 december 2011

Mitt forna hemland

Oj, jisses, vad jag sitter här och skrattar. Ja, vad ska man säga? Snällra rara USA. Jultomten?

På den tiden då jag fortfarande var lyckligt (nåja) gift, så fnissade ofta min dåvarande om min svenska krasshet. Sonen fick veta att sprutor gjorde ont, att man kommer att dö så småningom och att världen är en hård men skojig plats. Att tomten inte finns fick sonen alltså med modersmjölken. Jag märker nu när jag är lyckligt (nåja) skild, att pappan försöker ta tillbaka lite mark i föräldraskapet. Sonen kommer ofta hem från sina besök hos pappan och frågar hur det egentligen är. Finns tomten eller inte?

HAHAHA! Sorry, det här är allvarliga saker, jag ska inte förlöjliga det. Jag går och lägger mig istället.

Lördagen i bilder

Den som avskyr blixtbilder får nöja sig med halvskärpa.






Efter releasepartyt åkte jag in till stan och tog en drink med FridaAveny Ett. En lång och underbar lördag!


Det här med att ta bild på sig själv ... Det här med att ta bild på sig själv tillsammans med någon som är många långa centimetrar längre än en själv ... Vi kan väl nöja oss med att säga att resultatet är strålande om man tänker in alla faktorer.

Dikt från förr

När jag var liten och yngre än vad jag är idag, så gillade jag att skriva dikter. När jag försöker nuförtiden så blir det limerickar. Jag vet inte varför. Den här skrev jag som äldre tonåring:

As I dreamt of eternity
I felt a sting of stupidity
Who am I to have that thought
I didn't struggle I haven't fought
For right or justice of any kind
Nothing good - nothing bad, on my mind
To be on earht, just living here
To feel the wind, the atmosphere:
I don't have to prove eternity
Life itself is my entirety

Att leva, det är verkligen bara bäst!

lördag 3 december 2011

Releaseparty

Joannas releaseparty bjöd på underbart mingel med underbara människor och underbart gott att äta! Mina bilder blev helkassa men kanske att jag lägger upp bilder imorgon ändå. (Sladd hemma, Hanna borta.)

Eftersom jag är totalt fixerad vid mig själv just nu, eller, snarare bilder av mig själv, så lägger jag upp en till. Rakt av snodd från Joannas blogg. Där är vi nämligen på bild tillsammans. Vi som ska fotograferas senare i veckan. Ser jag ut sådär? Vad signalerar jag där? Galet många tänder verkar jag i alla fall ha.

Morbid

Men, om man nu skriver om att ta död på några karlar? Om man tycker att otäckheter, det är nog min grej, hur marknadsför man sig då?

Barnboksförfattarinnan?
Kanske såhär?


Det här blir svårare och svårare. Och nej, ingen av bilderna ska användas, de anger bara en riktning. Bilder tas senare i veckan.

Chic-lit

Kanske en sådan här om man ska marknadsföra sig som chic-lit författarinna?

Seriös

Vilket varumärke är jag? Alltså, vad symboliserar mig allra bäst? Är jag seriös, oseriös, hoppetossa, jurist, förskollärare, mamma ...? I kombination med författare alltså. Och hur H U R i hela fridens namn symboliserar man detta med en bild? EN bild.

Exempel på vad jag tycker är en seriös bild:

Skrivaradventskalendern

Hoppas jag att ni inte har missat? Ni som skriver, eller vill komma igång  att skriva romaner, alltså.

fredag 2 december 2011

Porträttbild

Så vi snackade porträttbilder idag på mötet också. Rakt framifrån? Snett framifrån? Gruppbild? Artistisk? Realistisk? Vad ska bilden signalera? Seriösa författare? Snygga författare? Utseendet kan man tycka inte borde betyda något vad gäller en romans författare, men tyvärr gör det nog det trots allt. Men vad säljer mest, en snygg författare eller en seriös? Beror på litteraturen kanske någon säger, men gör det verkligen det? Vad är bäst, svartvitt eller färg? Ska man fotograferas inomhus eller utomhus för bästa hudton? Många frågor som måste få ett svar.




Uppdatering: Jag tänkte inte använda någon av de här bilderna, men det var dem jag hittade som kunde visa lite skillnader. På mötet pratade jag om Bokhoras bild, men nu när jag tittar på deras blogg så ser jag att det inte alls var den jag menade.

Stadgar och annat skoj

I eftermiddag, tidig kväll, hade vi ett första möte i egenutgivarföreningen. Tre bestämda damer med nära till skratt och med enorm styrka fick ihop stadgar, mål, syfte och ansvarsfördelning. Nu återstår b a r a resten. Jag är så snurrig av mina intryck att jag inte orkar laga mat. En halv påse ostbågar och två kokta ägg och efter det rasa ner i soffan framför något på TV. Jag kommer inte orka byta kanal ens, så jag hoppas att programmet som slås på inte är alltför kasst. Jag orkar nämligen inte bli irriterad heller.

torsdag 1 december 2011

Bergsprängare

Ett inlägg hos Onekligen fick mig att vandra längs med Memory Lane en stund. Visst har jag fotograferat TVn några gånger. Senast faktiskt nu i höstas, fast då var det en outift från Sex & the City som jag ville föreviga. Nåväl, hennes inlägg fick mig att tänka på hur det var att vara tonåring dåförtiden. Innan CD-skivorna. Innan Spotify. Då, när man gjorde blandband. När kassettbanden trasslade sig och man köpte särskild tejp som man lagade dem med. En skalpell och tungan rätt i mun var vad som krävdes. En blyertspenna att rulla tillbaka bandet med. När man sedan spelade kassettbandet igen så hördes det nästan inte var man hade lagat bandet. Jag blev nostalgisk när jag tänkte på min bergsprängare. Som jag krampaktigt höll upp mot den enda högtalare (vi snackar mono-ljud, vet man ens vad det är nuförtiden?) som fanns från TVn för att spela in, håll i er, Shakin' Fredrik ... Ljudet svajade, men jag var glad ändå.

Förlorare

Fyrtioårig ful finnig förlorare. Författarinnan fräser: F-N!


Nä, det blev inga 50.000 ord.

Scum-manifestet

Jag var publik på Debatt förra veckan. Där skulle bl.a. Scum-manifestet och Turteaterns uppsättning av densamma diskuteras. Motståndarna var män såklart. Det är ju dessa som manifestet vänder sig mot. Men det som blev pinsamt var att dessa män inte hade sett pjäsen, och ändå hade en åsikt. Om detta var medvetet av Debattredaktionen vet jag inte, men det förtog en hel del av djupet i åsikterna. Jag har inte heller sett pjäsen men uttalar mig inte heller emot den. När jag har läst i Solanas manifest har jag däremot mått dåligt. Att läsa bara en mening, eller varje mening för sig, är inget problem. Men uppradade efter varandra blir det obehagligt. Jag förstår att det är en satir, men jag förstår också att det ligger verkliga händelser bakom. Och jag ser ju också att byter man ut ordet "man" mot "kvinna" så blir texten långt mindre laddad. Och det gör mig ledsen. Så vana är vi alltså att läsa och höra förnedrande ord och åsikter att det inte längre är så laddat. Det som däremot gör mig väldigt glad, är denna fina och genomtänkta recension av pjäsen. Skriven av en man som reflekterar över rollerna och den snedfördelning som råder. Precis såhär tror jag att Turteatern ville att effekten skulle bli! Eftertänksamhet och kärlek. Inte våld och hat.

onsdag 30 november 2011

Förväntan

Imorgon smäller det. Första luckan!


- Du är en dum mamma om du inte fyller den med något! Det vill jag ju inte vara, så jag fyllde den med Lego, pengar och godis.

Kanoners

Kan vara ett av de fulaste uttrycken någonsin. Ändå använder jag det flera gånger varje dag. Kan inte någon stoppa mig?

tisdag 29 november 2011

Kvällen

För att summera dagen:

NaNoWriMo borde byta namn till NoNoWriMo. Inte ett enda ord har jag skrivit idag. I n t e e t t e n d a !

På pluskontot kan jag lägga fenomenala människor i min närhet. Gosh, vad lyckligt lottad jag är som har så himla bra familj! Så himla bra vänner! Så himla bra pedagoger! Så himla bra chefer!

Ska försöka somna lycklig och inte oroa mig för andra saker. Bara sjunka in i vetskapen om lyckan i stycket ovanför detta.

Good night Sweden, wherever you are!

Morgonen

Hur kul är det att vakna 7.30 och först då komma ihåg att sonen har utflykt idag? Att inse att det bara finns torrt bröd hemma? Inte ens en ynka Risi-frutti hade vi. Eller yoghurt. Att steka pannkakor utan kaffe i kroppen var inte kul. Men det gick. Först nu kan jag hoppa in i duschen. Så ska hundarna promeneras. Jag blir 1,5 timme sen idag till allt jag hade tänkt. Och nu bloggar jag om det så där gick det tre minuter till. So long!

måndag 28 november 2011

Strävsam

Med lite chokladglögg innanför västen, eller, den glittriga toppen, skrev jag nästan tusen ord till! Nu är jag uppe i 27.303 ord. Heja mig!

Statusen just nu

26.321 ord. Ohjälpligt efter alltså. Jaha, där fick jag för att jag trodde att det skulle vara så enkelt så.

söndag 27 november 2011

Breakthrough

-    Just det, så var det! Irmelin gillade kakor. Hasselnötskakor. Viola sa till mig att gå till muren med en hasselnötskaka!

Snart hittar de väl Isidor också. Det känner jag på mig. Nu vänder det, mysterierna får ett svar. Men än är det nästan 25.000 ord kvar. Allt kan hända ... :)

Jag går igång

Åh, hemliga skrifter skrivna med vacker handstil. Flera hundra år gamla. Nu dechiffrerade med hjälp av en dator. Det där sista förtar något av den romantiska bilden jag har runt hemliga texter, men visst, utan datorn hade det kanske inte gått att få reda på vad det stod i texten. Själv har jag hittat almanackor från 1897 och framåt på sidovinden. Snyggt ihopbuntade med brunt snöre och inlagda i en låda med speciell låsanordning. Skriven på hemligt språk. Hemligt för mig i alla fall. Säkerligen rör det sig om vanlig stenografi. Och handlar säkerligen inte om ockulta ritualer, utan snarare om hur mycket mjölk kostar eller något annat trist. Eller? Kan någon läsa vad som står och berätta för mig?


Den översta är från 1931 och den understa från 1928.

lördag 26 november 2011

Skulle ha varit på fest

Men sitter vid köksbordet och skriver istället. Även om det inte finns en chans i världen att jag hinner med 25.000 ord tills onsdag, så ska manuset bli klart. Med hosta och illamående passar det bättre att vara eremit än att mingla bland folk som absolut inte vill bli sjuka den här månaden.

Stajling

Hur stylar/stajlar man en sådan här glittermössa utan att se ut som en 40-årig tant som försöker vara 18?

fredag 25 november 2011

Nu börjar det

Ingen snö och ingen kyla=ingen julstämning. Men eftersom jag knappt överlevde de två senaste vintrarna, så klagar jag verkligen inte! Man kan baka saffransgott ändå. Glögg är alltid glögg och satsumasarna är som allra bäst. Lite grönmögelost på en pepparkaka kan jag också klämma ner. Allt glutenfritt såklart. Men det köpta blir aldrig lika gott som det hembakade. Så voilà, här ska m ô l a s ikväll!



Uppdatering: Alltså, detta var himmelskt! Tillsammans med chokladglögg fick jag en nästan utomkroppslig upplevelse. MYGOD! Jag raspade även ner lite apelsinskal som pricken över i. Baka och njut!

Hujedamig vad liten bilden blev. Men det ska väl gå att klicka och zooma tror jag. För glutenfritt: Ersätt mjölet med glutenfritt mjöl och lägg till en matsked Fiberhusk till mjölken och låt svälla i tio minuter.

Vilken känsla!

Joanna har fått hem sina böcker!

Fredagsbliss

Sonen och hans kompis badar bubbelppol ute i dimman. Jag snörvlar framför datorn. Tänker mig lite glögg framför mitt manuskript senare ikväll. Glögg är bra för kreativiteten. Väl?

torsdag 24 november 2011

Fin recension!

Men inte av min bok. Man ska glädjas med sina vänner och det gör jag verkligen, särskilt som jag håller med recensenten i vartenda ord!

Hmm ...

Jag får skärpa mig. Men jag tycker att det skulle vara mer intressant med en jämförelse med hur stort inflytande medborgarna anser sig ha, och vilja ha, i de olika. Vilken grad av självständighet som vi är vana vid? Om vi jämför med exempelvis USA, så reflekterar inte folk (ja, jag generaliserar) i stort om sina chefer. En chef är en chef och en anställd är en anställd. Uppdelningen är tydlig och det är nästan bara på gott. Jag tror att vi svenskar kräver ett helt annat inflytande på vår arbetsplats än de människor i de flesta andra länder. Vi har rättigheter och vill gärna göra våra röster hörde och bli lyssnade på. Total demokrati är vår melodi och det rimmar illa med en arbetsledares roll. Men det är en roll som trots allt behövs. En fin balansgång. Som jag hoppas att jag klarar av.

onsdag 23 november 2011

När tillfälle ges

Kanske att jag spände ögonen i Percy Barnevik idag samtidigt som jag gav fram mitt visitkort och uppmanade honom att rekommendera min bok till alla utsatta kvinnor han möter i sitt arbete. Kanske han sedan förpassade nämnda visitkort till sin assistent. Kanske ignorerade jag det. Man måste ta alla tillfällen i akt! Däremot missade jag Annie Lööf på minglet. Annars hade jag gett ett till henne också. Och spänt ögonen i henne också. Kanske. Ibland blir jag nervös av sådana där superkompetenta människor att jag inte vågar någonting.

Tyvärr vann inte dem jag såklart hejade på. Vann gjorde några andra.

Vem får?

Vilka förlag får skicka in böcker att nomineras till Augustpriset? Det står under vinnarna hur många böcker som skickats in och av hur många förlag. Vilka är kriterierna för ett förlag att få skicka in? Kan Berghem förlag skicka in en bok som vi ( eh ... jag) vill nominera?

Vår nybildade förening Egenutgivarna kanske ska instifta ett eget pris? Bästa egenutgivna titeln? Skönlitterärt för vuxna, fackbok, skönlitterärt för barn och ungdom? Bästa omsättning? Förlag som växer snabbast? Vilken gala vi skulle kunna sätta ihop!

Ikväll blir det gala

Ikväll ska jag få mingla och hålla tummarna för att vissa gaseller blir mer prisade än andra. För då blir det supergasellgala i Stockholm, och vem skulle inte vilja vara med på det?

tisdag 22 november 2011

Vad hittar blogspot på?

I mitt förra inlägg hade jag en ingress, men den kom inte med. När jag ska redigera det inlägget finns det dock med. Men hur jag än gör så får jag inte med texten i inlägget, varför inte?

Jag hade skrivit att det var underbart att läsa folks läslistor och hur än mer underbart det var att hitta sin egen bok och namn på dessa listor. Särskilt när man ligger precis under Nesser. ;)

En lista

Nämen, det här med listor över böcker som folk har läst eller rekommenderat är ju underbart! I alla fall när man hittar sin egen bok och sitt eget namn. Och allra bäst blir det såklart när jag ligger så tätt inpå Nesser. :)

Hos Marinas Bay hittade jag följande:

Böcker du kan läsa om under etiketten "Bokåsikter"

  • "Bad Boy" av Peter Robinson
  • Änglamakerskan" av Camilla Läckberg
  • "Kafka on the shore" av Haruki Murakami
  • "Svinalängorna" av Susanna Alakoski
  • "Fortfarande Alice" av Lisa Genova
  • "Life of Pi" av Yann Martell
  • "Även tystnaden har ett slut" av Ingrid Betancourt
  • "Jorden de ärvde" av Björn af Kleen
  • "Den blå dagboken" av James A Levine
  • "Maskarna på Carmine Street" av Håkan Nesser
  • "Som någon annan bäddar" av Hanna Lans
  • "Igelkottens elegans" av Maruiel Barbery

måndag 21 november 2011

Recept

Nu blir det matblogg! För två år sedan tittade jag på Pernillas jul och fastnade för ett kycklingrecept med sås gjord på julmust. Det blev så jäkla gott! Jag har precis varit i affären och köpt kyckling och julmust och tyckte att det ringde en liten klocka någonstans. Hade jag inte ätit någon maträtt med de ingredienserna? Hur har jag kunnat glömma denna underbara maträtt? Var tvungen att googla och hittade receptet, så nu delar jag med mig. Trist bild måste jag säga, men så väldigt gott!

Refuserad

Visserligen har man hört att det kan ta lång tid att få ett refuseringsbrev. Stieg Larsson blev ju tydligen refuserad efter att Millenium-trilogin redan hade kommit ut. Nu har det hänt mig. I fredags fick jag en refusering 1,5 år efter att jag skickade in manuset. Förstå hur skönt det kändes att svara att min roman redan finns på drygt hundra bibliotek och har sålt riktigt bra för en egenutgiven bok. Att få svara att jag kanske skickar in något nytt manus till dem framöver. Kanske. Kände mig lite kaxig som faktiskt rent ärligt kände att jag klarar mig ändå. Jag fixar det här. Det viktigaste för mig är att inte se hinder. Bara utmaningar.

söndag 20 november 2011

Projektor

Det positiva med en TV-projektor är att man slipper de fula TV-apparaterna. Något annat positivt är att man kan få nästan hur stor bild som helst var som helst i huset. Det negativa. Det negativa är att lampan helt plötsligt tar och smäller, då har man ingen extra i skåpen. Då kan man bara lyssna på TVn, ungefär som en radio. Vad skoj.

Det positiva är väl egentligen också att man då kan få mer skrivtid på sitt naNoWriMo-manus ...

Ligger dåligt till

Äsch, har precis kollat statusen på mitt NaNoWriMo-manuskript. Jag kollade naturligtvis andras status också. Skulle jag inte ha gjort. Eller, så ska jag strunta i att jämföra mig. Med mitt nuvarande tempo kommer jag bli färdig den 19 december. De andra kommer vara klara den 27 november. Gratulerar till dem, och så lite jävlar anamma till mig själv tack. Eller lite lugnare vecka med färre yttre komplikationer, kan jag få be om det?

lördag 19 november 2011

Att ta barn på allvar

Den här veckan har jag fått förtvivlat klart för mig hur få det är som tar barn på allvar. "Barn ändrar ju åsikt så lätt". "Men är man så ung så vet man inte sitt eget bästa". "Att båda vårdnadshavarna får yttra sig är viktigare än att barnets åsikt skall tas i beaktande".

Ni tror att jag skojar? Ovan citerar jag ordagrant vad jag fått slängt i ansiktet. Vad sonen har fått slängt i ansiktet.

Ofta får jag förvånade uttalanden efter att jag berättat hurdana samtal jag och min son för. Emellanåt förleds jag att tro att de förvånade människorna är just förvånade för att min son vanligtvis upplevs som omogen eller som en liten sprätt. Men varje gång går det upp för mig att det är för att dessa föräldrar inte själva talar med sina barn på detta sätt. Inte för en dialog som baseras på ömsesidig respekt. Att barnets röst inte tas på allvar. Tyvärr gäller detta även personalen på vissa skolor. Varför denna personal valt att arbeta med barn är för mig obegripligt.

Ett barn som minst en gång i veckan i över två års tid säger Jag vill inte, om en viss specifik sak, som har prövat denna specifika sak en gång i veckan i över två års tid, tycker ni att han verkar ombytlig i sitt tyckande? Tror ni att han inte vet sitt eget bästa? Varför ska hans åsikt inte tas i beaktande framför vårdnadshavarnas?

Att när jag frågar läraren om det kanske bara är mig sonen är tydlig med, att han kanske inte säger nej till läraren? Att då få som svar Han säger alltid nej, men sedan går han med ändå. Andas det inte en liten aningens maktmissbruk? Något slags mobbing? Jag får associationer till våldtäktsoffer som får skylla sig själva eftersom de inte var tydliga nog med sina nej.

När jag ställer upp för min son, då är jag besvärlig. Motvalls. Blir illa omtyckt. Varför rättar jag mig inte i ledet som de andra? Varför ifrågasätter jag? Och varför ger jag mig inte?

Jo hörrni, jag kommer aldrig ge upp respekten jag känner för mitt barn. Jag kommer aldrig sluta ta honom och hans åsikter på allvar. När alla andra vuxna sviker, då vill jag att han ska få leva med vetskapen att mamma kan han i alla fall lita på.

Det har varit en tung vecka.

fredag 18 november 2011

Nu blir jag sugen

Hittade precis en färgglad blogg. När alla andra tittar på Idol, så tittar jag på en stilig Agatha Christie-film och s u r f a r. (Säger man så fortfarande, eller är jag hopplöst omodern?) I vilket fall som helst så blev jag akut sugen på att sno ihop några kuddfodral.

Bild från pinkfriday

Fantastiskt sällskap

Jag kikar in på Nillas blogg och njuter som alltid av språket och finurligheterna. Men idag läser jag också listan över hennes lästa böcker 2011. Där finns jag själv och min bok med. Och i vilket sällskap ... Vilken l i s t a jag är med på, shit, jag blir alldeles lycklig.

Nu lite glögg, sedan lite NaNoWriMo.

Riktigt gammal

Alltså, visst är det häftigt hur gamla träd kan bli! Den 500 år gamla TV-eken i Stockholm ska sågas ner. Man menar att den är angripen av någon röta och är en fara för allmänheten. Och det måste man ju faktiskt tänka på, det måste man. Men, ekar är skyddade och det råder delade meningar om hur dålig eken egentligen är. Mitt förslag är att man gör något slags stängsel runt istället och låter den stå kvar. Betänk att det här är en ek som funnits med sedan Henry VIII dödade alla sina fruar!

torsdag 17 november 2011

Snart halvvägs

Jag kämpar på med mitt NaNoWriMo-manus. Snart har jag kommit halvvägs, men ligger fortfarande efter. Visserligen kommer det bli en bok ändå, så jag borde inte vara stressad av "tävlingen" men det är jag ändå. Jag gillar ramar och jag gillar tidspress. Idag har Elsie hittat något spännande på vinden ...

Funderar över ett enkelt misstag som jag gjorde idag. Varför jag gjorde det och om det går att förmildra det hela något. Det där med att älta ligger inte riktigt för mig, men tydligen ska jag älta just idag. Misstag är aldrig roliga, även om det i det här fallet var ganska så obetydligt.

Elfte december

Nu längtar jag galet mycket efter den 11 december. Då ska jag träffa de här två donnorna!

Underbara november

Det är inte ofta jag kan säga att jag gillar november. Men i år. I år! Ok, så hela är inte slut än, men att bara ha behövt skrapa bilen två gånger den här hösten/senhösten är underbart. Om fem veckor är det jul. Fem! I år skiter jag fullständigt i om det är snö då. Jag fick nog av snö och kyla förra året. Och året dessförinnan. Hur det var året innan dess har jag förträngt. Eller så frös det minnet bort förra vintern.

Det där med brunsås

Visserligen tror jag att de flesta av mina läsare även läser Engelwinges blogg, men det skadar aldrig att länka till goda inlägg!

onsdag 16 november 2011

Beröm

Jag har knappt ord för hur engagerande det har varit att läsa. Detaljer, ordvändningar, språk, inlevelse ... Ja, den har allt.

*Torkar bort en glädjetår för fina ord om min debutroman*

Jag funderar

Den här artikeln gör mig glad. Klart att kvinnor ska kunna frysa ner sina ägg. Visserligen reser det också frågor om hur gammal man egentligen bör vara för att klara av att vara småbarnsförälder. Är det juste mot barnet att som fyraåring ha en 50-årig mamma? Men de där moralfunderingarna får någon annan syssla med. Jag anser att om man är redo för att bli förälder så spelar inte åldern någon större roll. Oavsett om du är "på tok för ung" eller "på tok för gammal". Själv skulle jag aldrig klara av en till graviditet. Jag klarade ju nästan inte av den första. Eller, det gjorde jag ju, men gudihimmelen vad slitigt det var. Då var jag 32, en toppenålder att bli gravid tydligen.

Det jag däremot alltid slås av är att det i dessa artiklar alltid nämns hur infertila kvinnorna blir efter 35, hur stor risken för kromosomfel blir efter 40. Men ingenstans nämns åldern på spermierna. Efter 35 avtar nämligen många fina funktioner även hos dessa. Dvärgväxt hos barnet är en bieffekt av att vara för gammal som pappa. Listan är längre men jag kommer inte ihåg resten. Vad tjänar samhället på att stressa upp kvinnorna och lugna ner männen? När stressen ju borde vara lika fördelad.

tisdag 15 november 2011

Inga farfarsbilar här inte

Jag citerar en mycket vis kvinna: Hellre berg-och dalbana än farfarsbilar.

Annars ser mitt liv ut såhär:

1) Sparkarna har hjälpt, tack för dem!
2) Ligger hutlöst långt efter i NaNoWriMo. *Klistrar in en liten tår här*

måndag 14 november 2011

Spark i ändan

Kan någon vara så vänlig och ge mig en spark i ändan imorgon, tisdag? Jag måste
m å s t e få gjort två saker. T v å. Hur svårt kan det vara liksom? Fritt fram för spark i ändalykten alltså. Men lagom hårt är ni snälla.

Livet

Vad annat kan man säga om livet än att det tar en på vägar man aldrig trott sig om att vandra på? Om jag ser på mitt liv, med alla motgångar jag ändå upplevt, så måste jag i alla fall säga att mitt liv varit fyllt av upplevelser. Ytterst få tråkiga stunder. Fullt av känslostormar. Jag skulle välja den vägen igen, framför ett trist, stillsamt och förutsägbart liv.

söndag 13 november 2011

Fråga Olle

Kan inte låta bli att titta nu när jag ändå är vaken. Men ... Eh ... Kommer det komma något nytt snart, eller är det bara same old same old?

lördag 12 november 2011

Peace

Tänkvärt. Passar även i ett svenskt resonemang tycker jag.

Uppmuntran

Det är så härligt här i bloggvärlden. Man kan vakna på morgonen och känna sig lite ämlig, men så öppnar man datorn och ser att någon tycker att man är underbar. Så vänder hela livet. Puss!

fredag 11 november 2011

Mysterium

Elsie och hennes mamma har precis hittat en lapp i en liten ask som varit gömd i en lönnlåda. På lappen står det Fråga Isidor. Jag undrar vad de ska fråga. Och vad kommer han att svara? Om de alls hittar honom ...

Härligt ord

Krusidull. Har just använt ordet krusidull i mitt NaNoWriMo-manus. Visst är det fint? Jag önskar jag kunde använda det 50.000 gånger. Vad enkelt det hade varit. Och vackert. Jag skulle ha läst klart en sådan bok helt klart. Om det också hade funnits ord som bakelse och el corazon insprängt, ja då hade det varit en succé i mina ögon. Vilka är dina favoritord?

Hur pratar jag?

"Ska du gå hem nu?" frågade jag ett barn. Och fick såklart till svar: "Nej, vi åker bil". Sonen började nyss storgråta för han trodde att jag hade sagt att jag skulle göra honom flintskallig. När jag i själva verket hade sagt "då klipper vi av det". Man får skärpa sig när man pratar med barn! Så nu har jag bett om ursäkt och ordningen är återställd.

torsdag 10 november 2011

Det tar på krafterna

Nu bestämmer jag mig för att lägga min energi på annat. Fler dåraktiga beslut av inkompetenta människor tänker jag hädanefter gäspa bort. Samtidigt som jag lugnt och metodiskt arbetar vidare för att få till en förändring. För en förändring kommer det att bli.

Dråpligt

Jag kommenterade just hos Joanna att när jag gör personlighetstest på nätet så står det att jag skulle passa som jurist. (Även Maria har gjort testet.) Och så gör jag testet som hon har på sin sida, och vad kommer väl upp då? Jo, jurist. *Fniss* Testen verkar ju stämma riktigt bra. Är vi så enkelspåriga att vi kan utvärderas så korrekt på endast 41 frågor? Frågor som jag dessutom tyckte var extremt svåra att svara på, eftersom jag ville klicka på båda svaren nästan på varje fråga.

Hannas personlighetstyp:
Bestämda och uppriktiga. Födda ledare. Utomordentlig förmåga att förstå övergripande organisatoriska problem och finna hållbara lösningar. Intelligenta och allmänbildade, ofta mycket bra talare. Värderar kunskap och kompetens och har inget överseende med ineffektivitet eller dåligt organiserad verksamhet.
Karriärer som skulle kunna passa Hanna:
Företagsledare, VD:ar, organisationsgrundare, affärsföreståndare, chefer, entreprenörer, domare, advokater, jurister, datakonsulter, universitetslärare, politiker, kreditrådgivare, fackrepresentanter, marknadschefer, banktjänstemän, systemanalytiker, forskare.

Amerikanska topplistan

Av de 25 mest sålda böckerna på Amazon är fem stycken av egenutgivare. Det är som jag säger, en egenutgiven bok är inte per automatik sämre än en utgiven. Det handlar om kontakter i första hand och om kvalitet i andra. Eller, kvalitet kanske kommer så sent som i tredje hand, om man betänker att genren deckare ligger som andra prioritering för förlagen.

Om jag inte glömmer av det/slappar alldeles för mycket idag, så lägger jag upp min som e-bok redan idag.

onsdag 9 november 2011

Att skriva kort

Som motsatsen till att skriva långt. Inte att skicka vykort alltså. Ok, så NaNoWriMo kräver minst 50.000 ord, det kommer jag förmodligen inte upp i inom en månad. Men mitt dilemma: Jag hade tänkt att min barn/ungdomsroman skulle bli ungefär 200 sidor lång. Jaha. Nu har jag skrivit en fjärdedel av det och har bara kommit till början av historien ... Hur gör folk egentligen som kan skriva noveller, what's your secret?

Imorgon är en annan dag

Men ibland så är imorgon samma som idag. Lite försynt såhär vill jag framföra att jag föredrar kompetenta personer framför inkompetenta. I alla fall när de sitter på en maktposition. Annars kan jag rycka på axlarna och gå därifrån. Men när man är beroende av den inkompetenta människans beslut, då är det f-n så irriterande.

måndag 7 november 2011

Det är synd om de rika

Då snackar jag om de snuskigt rika. Jag tyckte på något sätt så synd om de där ruskigt rika människorna jag träffade när jag bodde i New York. Visst, de kunde köpa allt. De kunde resa överallt. Utan att behöva bekymra sig över att pengarna skulle ta slut. För de där pengarna de hade, har, de tar aldrig slut. De skulle egentligen räcka för många familjer i många generationer. I ett vanligt Svensson-liv. Men de har allt annat än ett Svenssonliv. Den där baksidan som kommer med de snuskigt många dollarna. Den där folk gör precis allt du ber om. Kan ju verka skönt och sådär, men när man kanske inte riktigt vet vad som är bäst för en? De där gångerna man hade behövt att någon bemötte ens krav och frågor med ett nej istället för ett ja? Då är det inte jättebäst att ha en massa pengar. För de där människorna som borde säga nej när de istället säger ja, de har en framtid att tänka på. Och säger de då nej när den snuskigt rika vill höra ett ja, oavsett hur jävla dumt det blir efter det där ja:et, ja då förlorar de sitt jobb. De inte bara förlorar sitt jobb, de förlorar hela sin framtid. Sin familjs framtid. I generationer. De fördärvar sina barns liv. Sina barnbarns liv. De kommer för alltid vara svartlistade på de rikas lista som den där som sa nej. Och är du svartlistad hos de rika och berömda, då är du svartlistad i i stort sett hela världen. Så vad gör man? Så vems liv ska gå före vilket?

I mitt huvud



Har den här fastnat. Rejält hårt. Såinihelvetejävlabra.

Puss på axeln

Det här jobbet va! Så blandade uppgifter. Kontorsjobb och städjobb och juridik och pedagogik i en salig blandning. Underbart, jag förgås lätt på ett kontor. Och det bästa av allt? När ett barn på tre år lutar sig mot mig vid bordet och ger mig en puss på axeln, tittar upp på mig och ler stort. Ren och skär lycka!

Liebster Blog

Hos trying To Follow My Dreams hittade jag en award till mig! Så underbart det är med denna bloggemenskap och uppmuntran!


Med utmärkelsen ska man dels länka tillbaka till den man fått den av, och dels välja ut fem andra bloggare. Allt för att sprida länkar tror jag, för att länkar är bra.

Jag skickar vidare till:

Newyorkmamman För att hon vet och jag vet att hon vet att jag vet hur det är att vara svensk mamma i landet over there.
My, Myself & I För jävlaranammat och det goda humöret hon sprider via sin blogg.
Bokplantan För finurliga tankar runt skrivandet och för att hon är så välformulerad och inte heller ger upp. Jag älskar när folk inte ger upp.
Camillos För kreativiteten och att jag får tips och idéer rent pedagogiskt och får titta på filmsnuttar på rådjur i buskarna.
Maria Engelwinge För att du är du helt enkelt.

Men eftersom jag sitter vid en mac och är kass på macs kommandon, så får jag ta och klistra in länkarna till dessa bloggar allteftersom. Titta gärna i högerspalten så länge.

söndag 6 november 2011

Hej vad det går

Det här är mitt 700:e inlägg! Det är också så att jag precis har sprutat ur mig över 2.000 ord till min NaNoWriMo-berättelse! Men det där med att skriva för barn är nog inget för mig egentligen. Synd, för om jag har förstått det hela rätt så är det just barnböcker som det lånas mest av på biblioteken och en slant därifrån hade ju inte varit dumt att dryga ut kassan med ...

Jag blir galen på mig själv

Hur j-la svårt kan det vara att sätta sig och skriva? Va?? Långpromenad runt Amundön med ett styck hund: check. Duscha, äta, fixa: check. Men skriva ...? Näe. Men jag måste bli klar ju, så att jag kan börja med spökboken! I den här takten har NaNoWriMo-mätaren räknat ut att jag kommer bli klar i mitten av december. :(

Andra dimensioner

Jag funderar fram och tillbaka, uppåt och nedåt om det här med olika frekvenser och olika dimensioner. Att inte kunna förklara precis allt tycker jag är underbart. Det öppnar för ett mer manana-tänk än vad vi vanligtvis bär med oss här uppe i Norden. Det öppnar också för att det finns mer än vad vi kan förklara,se, höra och ta på.

I den här artikeln talar man om att det finns något som rör sig snabbare än ljuset. Förvånar mig inte alls. Det skulle förvåna mig mer om det inte fanns sådant vi inte vetat om tidigare. Jag upplever ofta människan i stort som ganska förmäten. Vi vet allt. Men bara det som går att se, ta på eller känna doften av. Allt annat är fel och finns inte. Därför hurrar jag högt vid nya upptäckter. Som skakar om oss. Som gör att vi omvärderar livet. Kanske även döden? Om tidsresor blir möjligt, betyder det då att vi kan väcka upp de döda också?