tisdag 14 juni 2011

Att ta kritik

Idag fick jag en recension tillsänd mig. (Som ni får läsa om ett tag.) Det jag ville säga med detta är att det var en fantastiskt fin recension! Och hur reagerar jag då? Jo, med tårar. Varför är det lättare att bemöta och ta negativ kritik, än att ta positiv? Varför öppnas hjärtat och bröstet på vid gavel vid positiv kritik och släpper ur tårar och olika grimaser, den ena mer apart än den andra, istället för att släppa ur sig ett glädjetjut?

För en massa år sedan arbetade jag på Liseberg. Jag var tonåring och arbetade i barnområdet på vissa karuseller. Så himla mycket skit man fick ta. Och som man klarade av att ta. Men de gånger det kom fram någon och sa ett vänligt ord för att stötta, då klarade jag inte mer. Då kom tårarna. Jag skulle verkligen vilja veta varför. Forskningsområde, någon?

11 kommentarer:

Sofie sa...

Jag är likadan, men har inget svar på varför.

nillas liv på pinnen sa...

Glädje och sorg är nära varandra, kanske springer de ur samma källa.
När man blir glad över något kommer liksom den nedtryckta ledsenheten också fram.

Anneli Stålberg sa...

Det är nog lättare att bli arg och irriterad, det rör inte hjärtat lika djupt som det positiva och vänliga.

NEWYORKMAMMAN sa...

Jag fixar inte negativ kritik...har nog bott i USA för länge.

Marina sa...

"Lider"(?) av samma åkomma! Jag kan se världens sorgligaste film utan att fälla en tår - men om den slutar lyckligt då...

Anonym sa...

Vad ni är känsliga !
Det rör sig i 99 fall av 100 om den idiotens dâliga självkänsla eller okunskap. Alltsâ inte ert problem men deras. Men den lilla kritikprocenten som blir kvar gillar jag för den är gjord av en intelligent person och är konstruktiv.

Gammelmor in Paris

Desirée sa...

jag gråter också titt som tätt :)

Grattis till recensionen!

Hanna Lans sa...

Ni är kloka ni!

NYC-mamman: se där, något positivt med USA!

Annika, Bokplantan sa...

Oj vad jag känner igen mig. Men jag får också tårar i ögonen när jag säger något snällt till någon annan. Pinsamt va? Så pinsamt att jag borde lägga in den här kommentaren anonymt.

Annika, Bokplantan sa...

Oj vad jag känner igen mig. Men jag får också tårar i ögonen när jag säger något snällt till någon annan. Pinsamt va? Så pinsamt att jag borde lägga in den här kommentaren anonymt.

Hanna Lans sa...

Jag är glad att du säger det Annika, då är jag inte ensam om det heller. Sentimental på gränsen till pinsam!